Sydvästra USA 2017 – Del 3

söndag, 12 november, 2017

Efter att jag lämnat av Patrik, Anders och Mats på flygplatsen i Las Vegas var jag själv igen, men bra för någon dag, sen skulle jag ha med mig min amerikanske vän Reb till New Mexico.

Minnet av de fyra svenskarna finns kvar i Valley of Fire likt indianmålningar.

Minnet av de fyra svenskarna finns kvar i Valley of Fire likt indianmålningar.

Jag körde tillbaka mot Valley of Fire och platsen där Reb och hans fru hade ställt upp sin husbil.
Det var på en plats mitt ute i öknen utanför parken, som vi hade kollat upp tidigare i dagsljus. Nu när det var mörkt var det inte lika lätt att hitta.

Jag hade hoppats på något ljus att gå efter men de var riktigt hemliga och helt mörklagda. Jag körde runt på småvägar och letade en bra stund (och fick testa bilens fyrhjulsdrift). Som tur var hade jag plottat in deras position i min GPS-enhet och fick till slut ta hjälp av den för att hitta husbilen.
När jag väl kom fram tog jag och Reb en öl och planerade lite inför veckan i New Mexico och innan jag kröp in i min bil och somnade.
Ryggen var nu i stort sett bra igen och jag var normalt orörlig. :)

Dagen efter drog vi iväg och målet för dagen var Page i Arizona. Det fick bli ett delmål då det är för långt att köra till området i New Mexico på en dag.

Toadstool Hoodos utanför Page.

Toadstool Hoodos utanför Page.

Vi tog in på en camping i Page innan vi snabbt körde ut till Toadstool Hoodos en halvtimme bort. Där har jag varit förut men inte haft så fina förhållanden som nu med moln på himlen under solnedgången.

Morgonen efter gjorde vi det enkelt för oss och körde den korta vägen till Horseshoe Bend som låg ca 15 minuter bort plus lika lång promenad.
Det är visserligen en ikon som blivit fotograferad miljontals gånger men varken jag eller Reb hade varit där. Det var dessutom ett väldigt bar motiv att testa mitt nya 11 mm Irix-objektiv.

Horseshoe Bend med mycket vidvinkel.

Horseshoe Bend med mycket vidvinkel.

Frukost och sen färd vidare österut till första målet som var Shiprock.

Nästan framme mötte vi en herrelös liten hund mitt ute i öknen som såg ganska medtagen ut. Tyvärr kunde vi inte göra så mycket mer än att ge den vatten och lite korv att äta och förhoppningsvis klarar den sig ett tag på det.
Nu är vi djupt inne Navajo-Indianernas reservat och de behandlar tydligen inte sina djur så väl.

En lite rädd hund som fick vatten och en hotdog.

En liten rädd hund som fick vatten och en hotdog.

Shiprock är ett stor ”bergsknalle” som reser sig mitt ute på ökenslätten och efter lite offroadkörning på dåliga vägar slog vi läger vid foten av berget.

Vi tog det lugnt ett tag och höll nästan på att missa solnedgången.
Jag sprang så jag fick blodsmak i munnen men hann upp på en höjd i tid för att fånga det finaste ljuset.

Ship Rock i kvällsljus.

Ship Rock i kvällsljus.

Sen blev det en kall och blåsig natt och väldigt svårt att sova.

Morgonen vid Shiprock var klarblå och vi försökte, men det blev inte mycket av fotograferingen. Dock såg vi hunden igen när vi körde ut så han hade i alla fall överlevt natten.

Vi åkte vidare längre in i New Mexico mot Bisti Badlands. Det är ett område med stenar i alla möjliga former.
Första kvällen där tänkte vi fotografera en samling stenar som kallas för ”The Cracked Egg”.
Vi gick ut ca 3 km till de GPS-koordinater vi fått men hittade inga ägg där, så vi fick börja leta.
Efter någon timme och några kilometer till i benen höll vi på att ge upp.
Då, med lite tur, sprang vi rakt på stenarna och kunde fullfölja planen.

The Cracked Eggs i Bistsi Badlands Wilderness.

The Cracked Eggs i Bistsi Badlands Wilderness.

Fler "ägg" som har kläckts.

Fler ”ägg” som har kläckts.

Fler märkliga former.

Märkliga former.

Sen blev det 3 km tillbaka i totalt mörker och väl framme hittade vi en plats att campa på, några hundra meter från parkeringen vid Bisti de na Sin.

Pasta till middag (igen!) och sen i säng vid 8-tiden. Det närmade sig minusgrader så det var skönare att krypa ner i sovsäcken än att sitta uppe.
Det blev en vansinnigt kall natt och allt i bilen frös till is utom det som var i kylbagen. :)

När klockan ringde vid 05.30 besökte vi ett område alldeles i närheten av där vi campade. Även om det var kallt blev det en ganska fin morgon.

"Vinge" vid Bisti i New Mexico.

”Vinge” vid Bisti i New Mexico.

Sen åkte vi vidare mot Valley of Dreams som var huvudmålet i New Mexico.
Det var en ganska utmanade offroadkörning in till dalen men vi kom fram och hittade ett bra ställe att slå läger på alldeles i närheten av ett område med Hoodos.

Knöliga vägar att ta sig fram på.

Knöliga vägar att ta sig fram på.

Här var det ett fascinerande landskap med ändlösa slätter där vildhästar och prärievargar håller till.

Vildhästar i horisonten.

Vildhästar i horisonten.

Själva Valley of Dreams låg några kilometers vandring bort och framåt kvällen tog vi oss dit.
Jag har sett många helt otroliga områden under mina resor i sydvästra USA men detta tar sig definitivt in på topp-5.
Helt makalösa former som var utomjordiska.

Där fanns också mängder med vad amerikanarna kallar ”Petrified woods”. Det är helt enkelt trä som blivit förstenat.

En förstenad stock.

En förstenad stock.

Man är övertygad om att det är en träbit eller stock tills man känner på den och förstår att det är sten. Riktigt häftigt.

Tyvärr hade vi inga moln första kvällen ute vid Valley of Dreams men jag fick göra det bästa av förhållandena.

Makalösa former i valley of Dreams.

Makalösa former i valley of Dreams.

Sen väntade ytterligare en kall natt med minusgrader, dock inte lika hemsk som förra, innan vi steg upp och jobbade i område närmare vårt läger. Där fanns det också fina saker.

Ett område av hoodos i närheten av vårt läger.

Ett område av hoodos i närheten av vårt läger.

En ganska lat dag och sen vandrade vi ut till Valley of Dreams igen och den här kvällen fick vi lite moln med färger i även om det inte var perfekt.

Dags för frukost i den kalla morgonstunden.

Dags för frukost i den kalla morgonstunden.

Bättre ljus i Valley of Dreams.

Bättre ljus i Valley of Dreams.

En till från Valley of Dreams.

En till från Valley of Dreams.

Morgonen efter fotograferade vi igen bara ett hundratal meter från vårt läger innan det var dags att ta sig ur området.

Bara ett hundratal meter från bilen.

Bara ett hundratal meter från bilen.

Det började närma sig slutet av resan och det har varit många kalla nätter på liggunderlag och det sliter en hel del på kroppen oh knoppen.
Därför bestämde jag att nästa natt skulle bli på ett hotell.
Då vi var på väg tillbaka mot Las Vegas fick det bli vid Grand Canyon.

Det var minst sagt en kontrast att komma dit. Från att ha varit helt själva långt ute i helt öde och tyst natur till hundratals människor vid södra kanten av Grand Canyon där dessutom många beter sig som idioter.

Det blev i alla ett par bilder innan vi tog in på hotellet.

Grand Canyon.

Grand Canyon.

Sen en riktig middag på ett Steakhouse och sen i säng. I en riktig säng! I ett varmt rum!
Otroligt skönt.

05.30 ringde klockan igen och det var väldigt lockande att stan i sängen, men det är inte varje dag man är vid Grand Canyon så vi tog oss upp.

Grand Canyon i morgonljus.

Grand Canyon i morgonljus.

Sen var det dags att sätta sig i bilen för en fem-timmars körning till Overton utanför Valley of Fire och Rebs RV. När vi kommer dit kommer ytterligare två vänner Jan och James finnas på plats.

Kanske blir det någon fotografering i Valley of Fire sista kvällen och morgonen innan hemfärden, annars var det här allt för denna gången.
Tack till er som följt med och läst.

(PS. Alla bilder har behandlats typ en minut i Lightroom så det finns definitivt brister i framkallningen. DS)

Peter



Sydvästra USA 2017, Del 2

måndag, 6 november, 2017
Morgon i Joshua Tree NP

Morgon i Joshua Tree NP

Sista kvällen och morgonen i Joshua Tree medförde ingen förändring i väderläget och det var fortfarande klar blå himmel. Grrr!
Det mest spännande som hände var att två prärievargar hade slagsmål strax utanför bilen under natten.
Jag tror de var under husbilen på platsen bredvid och kanske hade de fått korn på den lilla hunden som fanns i den.
I vart fall förde de ett jäkla liv och höll mig vaken någon halvtimme. Skönt att sova i bilen och inte i tält.

Lek med månljus och stjärnhimmel vid Skull Rock.

Lek med månljus och stjärnhimmel vid Skull Rock.

Sen var det dags för körning tillbaka till Las Vegas men först letade jag upp en dusch och städade ur bilen så att mina ”gäster” skulle få en bra start.
Efter jag hämtat upp Patrik, Mats och Anders tog vi in på hotell och sen en runda på Strippen för att hålla dem vakna så länge som möjligt.

Dagen efter skulle vi till Death Valley men först inhandling av proviant.
När jag klev ur bilen på parkeringen till Walmart lyckade jag knäcka till ryggen och åkte på ett ordentligt ryggskott. Det tog så hårt att jag faktiskt tuppade av en liten stund. Då var det tur att grabbarna var med.
Otur och inte roligt med ryggskott och det var säkert värme, brist på sömn mm. som gjorde att jag blev så pass påverkad, men ”snurret” i huvudet försvann som tur var efter efter en liten stund.
Bara att göra det bästa av det. De närmaste dagarna fick jag ta det ta det lite lugnt och jag fick de första dagarna ta hjälp av grabbarna att knyta skor och annat trivialt som helt plötsligt blev väldigt svårt och smärtsamt.

När jag var klar att köra och vi handlat färdigt tog vi oss i alla fall till varmt Death Valley. Första kvällen blev det en rundtur och lite rekognosering och en kort fototillfälle på sanddynerna vid Mesquite Flat Sand Dunes.

Bild i månljus vid Zabriskie Point.

Bild i månljus vid Zabriskie Point.

Vi avslutade kvällen med fotografering i månljus vid Zabriskie Point.

Morgonen efter var vi tillbaka vid sanddynerna och hade lite mer tid på oss.
Det var lite underhållande för mig att se hur grabbarna sprang runt som ökenråttor över dynorna för att hitta en bra komposition och jag kände igen mig själv från mitt första besök på platsen.
Det är verkligen inte lätt första gången.

Sanddynorna vid Mesquite Flat.

Sanddynerna vid Mesquite Flat.

Under dagen tog vi oss till saltslätterna vid Badwater för att se om vi kunde hitta några ”saltpolygoner” att fotografera morgonen efter.
Senast jag var där fick jag leta länge men nu fanns det massor av mönster rakt ut från parkeringen.

Efter lunch tog vi oss återigen till sanddynorna och nu, tro det eller ej, var det moln på ingående. Det blev ingen superbra kväll men det brann till i himlen och bara åsynen av moln fick mig att jubla.

Brinnande himmel vid sanddynerna.

Brinnande himmel vid sanddynerna.

Nästa morgons fotografering vid Badwater blev riktigt fin då det fortfarande låg fina moln kvar på himlen.

Saltpolygoner vid Badwater i Death Valley.

Saltpolygoner vid Badwater i Death Valley.

 

Sen var det dags att ta sig vidare och nästa delmål på väg mot Utah var Valley of Fire i Nevada.
När vi kom fram dit och jag visade grabbarna det fantastiska landskapet som finns där blev reaktionen liknande den jag själv fick första gången jag kom dit.
Man tror knappt sina ögon. Det är ett nästan overkligt landskap man möts av.
Vi fick en fin kväll och morgon uppe vid White Domes och det låg fortfarande kvar en del moln på himlen.

Valley of fire.

Valley of fire.

 

Vidare mot nästa anhalt som var Zion National Park.
När vi kom dit visade det sig att de hade ändrat på reglerna angående när man får köra bil in i huvuddalen.
Tidigare har det varit efter 1 nov men nu var det stängt hela november och man fick fortfarande åka med bussar om man ville in där.
Som tur är ligger dock de finaste områdena inte inne i dalen utan upp mot bergen längs Mount Carmel highway, så efter att vi fixat vår camp åkte vi upp dit.
Det är alltid spännande att komma igenom tunneln och se hur höstfärgerna är denna gången.
I år var det ganska dova och subtila färger även om det fanns starkare partier som stod ut.

Höst uppe i bergen i Zion NP.

Höst uppe i bergen i Zion NP.

Några platser hade lite starkare färger.

Några platser hade lite starkare färger.

 

Vi var nog någon vecka sena för att få de allra starkaste färgerna.

Vi hade två nätter inplanerade i Zion och förutom en tur med bussarna in i dalen (för att grabbarna skulle få se hur det ser ut) spenderade vi all tid uppe i bergen.

Mest subtila färger i träden i Zion.

Mest subtila färger i träden i Zion.

 

Efter Zion väntade Escalante och lite mer vildare områden.
Vi åkte upp till samhället Escalante och tog en natt på Escalante Outfitters där jag har varit många gånger förut.
Det finns inget bättre än deras goda pizza och en öl när man varit ute en längre tid.

Framåt kvällen körde vi på Hole in the Rock Road ner till Devils Garden.
Där har jag varit några gånger förut men inte haft så mycket moln, men det hade vi nu, så det gav även mig en del nya möjligheter.

Devils Garden.

Devils Garden.

Efter fotograferingen tog vi oss tillbaka till Escalante och den väntande pizzan och ölen. :)

Morgon vid Devils Garden.

Morgon vid Devils Garden.

Morgonen efter började vi åter i Devils Garden innan vi tog oss längre söderut till Spooky Canyon och vandrade ut till och in i den.
Det är en riktigt häftig och trång slotcanyon att ta sig in i och det var kul att visa grabbarna en riktig slotcanyon, även om inte alla vill gå hela vägen in.
Har man det minsta tendens av klaustrofobi är det en inte en bra idé att ge sig in i de trånga delarna av Spooky.

Inne i Spooky Canyon.

Inne i Spooky Canyon.

Efter Spooky var nästa mål Bryce Canyon NP, men först hade vi ett par timmars bilkörning på den dåliga Hole in the Rock Road ut från Spooky Canyon.
Det finns mycket vassa stenar på den vägen och jag var ganska nervös över att få punktering med våra dåliga däck, men som tur var gick det bra.

Några timmar senare var vi framme vid Bryce och det såg lovande ut med en hel del moln på himlen.

Kvällsljus över Bryce Canyon.

Kvällsljus över Bryce Canyon.

Det enda trista var att det blåste väldigt mycket och eftersom Bryce ligger på runt 2000 meters höjd blir det ganska kallt.
Här skulle vi bara stanna en natt. Både kväll och morgon spenderade vi vid Sunset Point som är den mest spektakulära utsiktspunkten.

Fin men blåsig morgon vid Bryce Canyon.

Fin men blåsig morgon vid Bryce Canyon.

 

Sen var det bara en natt kvar för Patrik, Mats och Anders innan de skulle tillbaka till Sverige och det fick bli i Valley of Fire som ligger ganska nära Las Vegas.
Där finns dusch så att grabbarna skulle kunna fräscha till sig innan hemresan.

Vi fick en fin sista kväll uppe vid White Domes i Valley of Fire men blåsten höll i sig.
Framåt kvällen blåste det ordentligt och svenskarna fick springa runt och påpeka för alla mindre begåvade campinggäster att det inte var så lämpligt att elda på sina ”campfires”,  som värsta majbrasorna, då det flög en massa gnistor som kunde bränna hål på tält eller i värsta fall leda till något allvarligare.

Valley of Fire i kvällsljus.

Valley of Fire i kvällsljus.

 

Morgonen efter höll vi på att missa fotograferingen då vi hade tänkt fel med tiden.
Det är väldigt förvirrande med olika tidszoner i de olika delstaterna och vissa av dem har sommartid och visa inte.

Vi vaknade när solen var på väg upp och jag körde så fort jag vågade till ett bra fotoställe.
Den här morgonen var det nästan helt klarblått så jag hoppade över fotograferingen.

Detalj från Valley of Fire.

Detalj från Valley of Fire.

Sen var det dags att packa ihop alla grejor och köra till Las Vegas och lämna av mina ”gäster” till sitt flyg hem.

Det har varit väldigt roligt att visa dessa fantastiska landskap för några fotovänner och det verkade som de var väldigt nöjda med vad de har fått uppleva.

Det har dock varit ganska slitsamt för mig med mycket körande mellan olika ställen och ingen tid till vila.
Nu ska jag ta lugnare någon dag sen ska jag och min amerikanske vän Reb ta oss till New Mexico och, för mig, nya områden att utforska.

(PS. Alla bilder har behandlats typ en minut i Lightroom så det finns definitivt brister i framkallningen. DS)

Peter



Sydvästra USA 2017 – Del 1

torsdag, 26 oktober, 2017
Fint ljus vid Mono Lake.

Fint ljus vid Mono Lake.

Efter de sedvanliga procedurerna för att komma in i USA, hämtning av hyrbil, natt på halvsunkigt motell i Las Vegas, en rejäl frukost på Cocos och inköp av mat mm. på Walmart gav jag mig i väg mot Kalifornien.

Mitt första mål var Yosemite i Sierra Nevada-bergen. Den snabbaste vägen dit är över ett bergspass som heter Tioga Pass och utgår från det lilla samhället Lee Vining i Eastern Sierra.
Det var ett rejält oväder, med nederbörd, på gång över Kalifornien vilket är iofs är välbehövligt för att få kontroll på alla skogsbränder. Det som oroade mig var dock att det skulle snöa i bergen och att de skulle stänga passet vilket var precis vad som hände.

Nu hade jag ändå planerat ett eventuellt stopp i Eastern Sierra eftersom det var en väldigt lång körning under en dag till Yosemite.
Det fick bli en övernattning och fotografering vid Mono Lake med förhoppning om att passet skulle öppna dagen efter.

Det blev en riktigt fin kväll med en ”brinnande” himmel men en svinkall natt och temperaturen gick ner till -12 grader. Ingen skön start på livet med övernattningar i bil/tält och det var på gränsen att jag höll mig varm i sovsäcken.

Unga aspar i Lee Vining Canyon.

Unga aspar i Lee Vining Canyon.

Tidigt på morgonen var passet fortfarande stängt så jag tog en sväng in i Lee Vining Canyon för att se om jag kunde hitta några aspar med höstfärger.
De flesta träden hade redan tappat sina löv men jag hittade några gula partier.

Klassiska gula höstfärger mot blå himmel.

Klassiska gula höstfärger mot blå himmel.

Lagom till att jag var klar med fotandet öppnad passet och jag kunde köra över bergen mot Yosemite.
Vägen via Tioga Pass var riktigt fin och det låg en del snö där. Man skulle nog kunna hitta mycket att fotografera där uppe men det får bli en annan gång.

Väl framme i Yosemite var det rena kaoset. Det var ju lördag och otroligt mycket folk och bilar överallt. Dessutom låg det en hel del rök i luften från skogsbränderna och det var klarblå himmel. Inte den bästa starten på mitt besök i Yosemite.
Efter att ha checkat in på campingen körde jag upp till Glacier Point vilket är en utsiktsplats där man har en fin vy över bl.a. Half Dome.

Half Dome från Glacier Point.

Half Dome från Glacier Point.

Det finns några riktiga ikoner i Yosemite (detta är en) som man ju måste testa, även om jag struntade i den mest kända Tunnel View. :)

De är lite hysteri angående svartbjörnar i Yosemite och man måste följa en massa regler om hur man förvarar mat mm. Annars kan man få böta $5000!!
Någon björn fick jag inte se men däremot kom det en prärievarg och spatserade genom campingen på mindre än 10 meters avstånd, som om det vore den naturligaste saken i världen.

Björnsäker förvaring av all mat och allt som kan lukta. Dock inte en illa luktande svensk. Det vill björnen inte ha.

Björnsäker förvaring av all mat och allt som kan lukta typ tandkräm mm. Dock inte en illaluktande svensk. Det vill björnen inte ha.

Morgonen efter visste jag inte riktigt vad jag skulle hitta på men körde till en av de öppna ytorna i dalen för att se om jag kunde hitta något att fota.
Med klarblå himmel är det svårt att göra något bra med de stora landskapen men jag fick lite lågt liggande dimslöjor och det blev en riktigt fin morgon. Det är ju höga berg i Yosemite och det kan funka fint som bakgrund.

Lite dimslöjor i Yosemite Valley.

Lite dimslöjor i Yosemite Valley.

Ett träd med subtila höstfärger.

Ett träd med subtila höstfärger.

Dimma vid Merced River.

Dimma vid Merced River.

Yosemite är otroligt imponerande men jag var där vid fel tillfälle. Förutom nämnda himmel var det obefintligt med vatten i fallen (det har ju varit svår torka) och höstfärgerna hade inte hunnit komma runt de mindre bäckarna.
Jag jobbade på med ”intima landskap”, fotade träd och så stannade jag vid ett skogsparti som brunnit.

Ett höstigt träd på en av de öppna ytorna i dalen.

Ett höstigt träd på en av de öppna ytorna i dalen.

Skog märkt av en skogsbrand.

Skog märkt av en skogsbrand.

Detalj från den brända skogen.

Detalj från den brända skogen.

Det är dock väldigt svårt att göra något med de stora landskapen utan några moln på himlen.

Tråkiga "stora landskap" utan en spännande himmel.

Tråkiga ”stora landskap” utan en spännande himmel.

 

Till slut sinade idéerna och jag bestämde mig för att lämna Yosemite ett par dagar tidigare än planerat.
På vägen tillbaka över Tioga Pass passade jag på att fotografera Half Dome från en annan ikonisk plats Olmsted Point.

Det absolut sista ljuset på Half Dome, från Olmsted Point.

Det absolut sista ljuset på Half Dome, från Olmsted Point.

Ändrade planer och jag tog sikte söderut mot Joshua Tree NP. Det är ett ställe jag länge velat besöka och även om prognosen fortfarande visade klart väder hoppades jag på att det skulle vara enklare där.

Det var lite för lång körning att göra på en dag till Joshua Tree så jag gjorde ett stopp på vägen vid en plats, söder om Death Valley, som heter Trona Pinnacles.
Där finns stentorn motsvarande dem i Mono Lake fast dessa är äldre och det var länge sen där fanns någon sjö.

Det visade sig inte vara något superställe precis och allt var mest brunt, så jag testade lite nattfotografering vilket jag verkligen inte är bra på.
Det var nymåne ca 20% och det räckte för att få ljus på landskapet.

Ett försök med nattfotografering.

Ett försök med nattfotografering.

Så var jag äntligen framme i Joshua Tree NP och började med att köra runt och bekanta mig med parken för att.

Det är fortfarande total klarblå himmel så jag får försöka hitta på andra typer av bilder även här än de jag egentligen skulle vilja ta. Det här med klar himmel börjar bli ganska frustrerande.

Kväll i Joshua Tree NP.

Kväll i Joshua Tree NP.

Första kvällen och morgonen i Joshua är avklarad och jag har en natt till på mig innan jag åker tillbaka till Las Vegas för att hämta upp Patrik, Mats och Anders, som ska hänga med mig i 10 dagar.

Det ska bli kul att guida dem i framförallt uppe i Utah, men även Death Valley finns med i planerna.
Hur vi alla och vår packning ska få plats i bilen har jag ingen aning om men det får lösa sig. :)

(PS. Alla bilder har behandlats typ en minusti Lightroom så det finns definitivt brister i framkallningen. DS)

/Peter



Månadens Bild – September

onsdag, 11 oktober, 2017
Aspar i Eastern Sierra.

Aspar i Eastern Sierra.

Jag har tyvärr varit lite dålig på att lägga upp månadens bild den senaste tiden.
Det beror på att jag helt enkelt inte har hunnit fotografera så mycket under sensommaren.
Om en vecka blir det ändring på det då jag åker iväg på en ca fyra veckors fotoresa.
Det är återigen sydvästra delen av USA som jag åker till.
Det är tre år sedan jag var där senast och det är svårt att hålla sig borta från ökenlandskapen.
Den här gången kommer jag börja längre västerut i Yosemite NP och via Eastern Sierra, Death Valley, Nevada och Utah till sist sluta en bit ner i New Mexico.
Den här bilden på några kala aspar tog jag 2013 vilket är senaste gången jag var i Eastern Sierra området.
I år hoppas jag kunna hitta partier med aspar som fortfarande har sina gula löv kvar.
Jag kanske är lite sent ute så vi får se om jag har tur. Annars är ju även aspar utan löv ett fin fotomotiv.

Peter



Månadens Bild – Juni

fredag, 7 juli, 2017
En försommarkväll vid Josefinelust.

En försommarkväll vid Josefinelust.

Efter att jag missat majbilden kommer här juni månads bild.

Hela våren har det varit en hektisk och energikrävande tid på mitt jobb och det har blivit begränsat med tid för fotografering.
Under juni har jag dock kommit ut några gånger.

Andra helgen i juni hade jag också min årliga kurshelg på Kullaberg som jag ännu inte hunnit skriva något om, men det kommer.
Det var i vilket fall en lyckad helg och ”evenemanget” återkommer nästa år i månadskiftet maj-juni.

Den här bilden tog jag någon vecka efter kursen då jag en kväll åter besökte Kullaberg och Josefinelust.
Det blev en ganska bra kväll och jag fick med mig några hyfsade bilder.
Bilden är tagen en stund efter solens nedgång då de finaste färgerna försvunnit. Därför fick det bli en konvertering till svartvitt vilket jag tycker funkar bra för denna komposition.

/Peter



Månadens Bild – April

tisdag, 9 maj, 2017
Vår i bokskogen.

Vår i bokskogen.

Den här månadens bild kommer naturligtvis från våren i den fantastiska bokskogen.
Lövsprickningen är den tiden på året då jag tycker det är som finast på Söderåsen.
Många fotografer åker dit för att fotografera och de flesta hamnar vid Skäralidsravinen och Kopparhatten. Det är inget fel på den platsen, som dessutom är väldigt bra den här tiden på året, men det är lugnare att ta sig någon annanstans.

Jag har haft turen att bli guidad runt Söderåsen av min goda vän Fredrik och numera hittar jag ganska bra.
Den här bilden är tagen vid Klövaravinen som har blivit min favoritplats på åsen. Där är det lite mer kuperat vid ravinkanten och det finns många fina vinklar och motiv.

Den här morgonen var jag här tillsammans med just Fredrik och en Christer som är en fotokompis som kommit ner till Skåne och våren.
En stund efter jag tagit den här bilden såg jag på håll att både Fredrik och Christer hittade samma ”kulle”.
Det är alltid intressant att se andras fotografers bild på, i stort sett, samma motiv och som vanligt skiljer sig resultaten och tolkningarna ganska mycket.

/Peter



Månadens Bild – Mars

onsdag, 5 april, 2017
En dimmig morgon vid Flathallen.

En dimmig morgon vid Flathallen.

Den här månadens bild kommer från mina hemtrakter i Småland.
Inte långt från mitt föräldrahem och i utkanten av Lessebo finns ett naturskönt område som heter Ekebacken.
Längst ut på en udde ligger en plats som kallas Flathallen och där finns ett träd som växer ute i vattnet.
Jag har varit där många gånger och försökt göra något vettigt fotografiskt av det trädet.
Fram till förra helgen har det gått riktigt dåligt.
Den här morgonen var annorlunda då dimman låg så tjock att bakgrunden flöt samman till en grå massa.
Då lyckades jag äntligen få med mig något jag tycker blev värt att behålla.

/Peter



Månadens Bild – Februari

tisdag, 7 mars, 2017
Bokskogen är magisk i dimma.

Bokskogen är magisk i dimma.

Många av vinterns fototurer har varit till dimman på Söderåsen och det är väl ingen hemlighet att jag gillar att fotografera i dimma.
Bokskogen är verkligen häftig i dessa förhållanden under den här årstiden, då den är helt kal från löv och det är trädens stammar och grenar som bildar motiv i bilderna.
Den här bilden kommer från ett skogsparti som min vän Fredrik Boo har visat mig och jag inte har något namn på.
Jag kan dock säga att det ligger en bra bit från de populära stråken där de flesta besökare rör sig.

Det är en skog med mäktiga höga bokar som växer i en sluttning vilket gör att man kan inta en position högre än träden och fotografera neråt eller rakt mot trädkronorna.
Här har jag gjort det senare.
Jag har också använt ett långsmalt stående format (2:3) vilket är ovanligt från min sida.
I det här fallet tyckte jag det var på sin plats och fungerade fint i kompositionen innehållande trädens former i dimman.

/Peter



Månadens Bild – Januari

fredag, 3 februari, 2017
Dimma är mitt favoritväder vintertid.

Dimma är mitt favoritväder vintertid.

Vintertid är i mitt tycke en lite ”dystrare” period av året när det gäller landskapsfoto.

Den saknar t.ex vårens sprudlande natur, sommarens färgsprakande solupp- och nedgångar, sensommarens stormfronter eller höstens starka färger. Vi får inte heller någon snö att räkna med nere i Skåne.

Dystert behöver dock inte vara tråkigt och även om naturen är lite mer subtil i sina färger kan den vara vacker.

Mina favoritdagar under vintern är när det är riktigt muggigt och dimmigt. Många av mina vänner tycker jag är knäpp men dimman ger en helt annan dimension till mina landskapsbilder.

Det är lättare att få separation mellan olika element och dimmans atmosfär ger ett djup i bilderna som är oslagbar. Har man dessutom turen att bo nära Söderåsens fantastiska skogar finns de perfekta motiven inom räckhåll.

Jag har redan visat ett helt gäng med ”dimmbilder” på Facebook och Instagram men här kommer en till.

/Peter



Månadens Bild – December

måndag, 9 januari, 2017
Ekar i Dimma vid Knutstorp.

Ekar i dimma vid Knutstorp.

De här ekarna står vid Knutstorp i Skåne.
Jag kallar dom för ”Fredriks Ekar” efter min vän och fotokollega Fredrik Boo, som bor i närheten och har fotograferat dessa träd i alla nästan alla möjliga vinklar och väderförhållande.
Jag har länge velat fotografera ekarna i dimma och har under hösten varit här många gånger utan att de rätta förutsättningarna infunnit sig.
Det är nästan en timmes bilkörning från Malmö så den här tiden på året är det bara helgerna som gäller.

En morgon i mitten av december (mitt femte eller sjätte försök) var det äntligen tjock dimma och jag gav mig ut på de leriga åkrarna.
När det är så här fin dimma kan man hålla på hur länge som helst. Det är riktigt kul och det går att hitta många fina kompositioner (även om de flesta redan är testade av Fredrik). :)

Bilderna har jag gjort i svartvitt då jag tycker det gör sig bra i den här typen av väder och med den här typen av ”grafiska” motiv. Färgerna är dessutom ganska sunkiga en sån här dag.
Bilden ovan är jag mest nöjd med, men jag skickar med ett par till nedan.

/Peter

Ekarna i dimma

Ekarna i dimma

Ekarna i dimma

Ekarna i dimma


Older Posts »