Månadens Bild – November

måndag, 4 december, 2017
Landskap i det fantastiska Valley of Fire i Nevada.

Landskap i det fantastiska Valley of Fire i Nevada.

Det är drygt 7 år sedan jag tillsammans med Patrik Larsson första gången besökte sydvästra USA.
Som de flesta förstår blev jag väldigt fascinerad och har sedan dess haft svårt att hålla mig borta.

I höstas gjorde jag min 6:e fotoresa till USA och för varje år jag kommer dit blir det mer och mer restriktioner angående var och när man får vistas i Parkerna.

När vi kom till Valley of Fire 2010 var vi i stort sett själva och det fanns inga regler och skyltar.
I år var det avspärrat för reklaminspelningar i parken, ett flertal bröllopsfotograferingar pågick (det ligger ju nära Las Vegas) och det fanns betydligt fler förbuds- och hänvisningsskyltar än tidigare.
Det är t.ex. inte längre tillåtet att vistas i de inre delarna av Valley of Fire efter solnedgång och före soluppgång vilket gör det lite svårt för en landskapsfotograf.
Är man kvar ute i landskapet efter solnedgången gör man olagligt intrång och kan bötfällas. :(

Det är två år sedan jag var i Valley of Fire senast och något har hänt sedan dess.
Jag vet inte vad men förändringarna är inte positiva. Förmodligen har okunniga personer med bristfällig utrustning gått vilse i mörkret vilket lett till dessa förbud.
Valley of Fire är en av de bästa platserna att fotografera i hela sydvästra USA så det är otroligt tråkigt för oss andra som klarar att hitta tillbaka till bilen i mörker.

Det är fler människor som besöker parkerna nu för tiden, även sent på året, vilket naturligtvis är positivt. Det tråkiga är dock att en del beter sig som idioter.
USA har några av världens mest otroliga landskap men respekten för dessa hos den egna befolkningen är i vissa fall noll.
De flesta besökarna är naturligtvis vettiga människor som beter sig normalt men det finns många exempel på idioti som förstör för alla andra.

I Yosemite har man planer på att sätta upp ett stängsel vid Glacier Point därför att vissa inte kan låta bli att gå ut på en lite utstickande klippa med en kilometers fallhöjd nedanför.
Det är bara en tidsfråga innan någon ramlar ner och nationalparken har inte mycket val än att göra något drastiskt som förstör hela utsiktsplatsen.

Vid Grand Canyon sker samma sak. Bara för att det finns en klippa längst ut på kanten måsta man tydligen klättra dit och styla inför en kompis mobilkamera.

På flera ställen där det finns gamla inristade ”väggmålningar” (petroglyfer) från urbefolkningen har man ristat in Bobby (hjärta) Mary eller liknande i sandstenen precis bredvid eller över petroglyferna.
Hur tänker man då?
Det egoistiska väger över mot respekten för det gamla eller tanken på att andra i framtiden ska kunna ta del av historien.
På vissa ställen har man fått sätta plexiglas framför bergväggarna och många nya upptäckter hålls hemliga för allmänheten bara för att förhindra vandalism.

I mesta mån försöker jag ta mig längre ut i landskapen än de flesta och på så sätt hitta mer orörda och ödsliga platser, långt borta från massorna och dessa beteenden. Men jag vill också uppleva de världskända parkerna och se naturen som gör dem ”berömda”.
Dock kändes både Yosemite och Grand Canyon mest frustrerande under denna resan.

Jag skulle kunna hålla på att fortsätta skriva ett bra tag om detta.
Man kan bara konstatera att det egoistiska tänkandet hos många i USA är något helt annat än vad vi blivit uppfostrade till i Europa.
Hänsyn är ett ord många amerikaner skulle behöva slå upp i ordboken.

Tyvärr så uppmuntrar det rådande styret i landet till just egoism och kortsiktigt tänkande.
Nästa gång jag kommer till ökenlandskapen är det inte omöjligt att det står ett antal borrtorn i landskapen där jag brukar fotografera.
Jag hoppas att det inte blir så, men den kortsiktiga jakten på mineraler, olja och snabba pengar leder just nu över bevarandet av de fantastiska landskapen för framtida generationer.

Med all säkerhet kommer jag åka till dessa ökenlandskap igen och jag hittar fortfarande nya platser att utforska och häpnas över.
Jag hoppas den här tråkiga utvecklingen inte fortsätter så att glädjen över att komma tillbaka består.

/Peter


2 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URL

Lämna en kommentar